Kompostering är ett sätt att omvandla organiskt material som mat- och trädgårdsavfall till näringsrik jord genom nedbrytning med hjälp av naturens mikroorganismer. För en lyckad kompostering krävs en balans av syre, vatten, kväverikt (grönt) och kolrikt (brunt) material.

Egentligen den process som konstant pågår i naturens kretslopp. Skillnaden är att vid kompostering är det ett kontrollerat förlopp. Det finns i huvudsak tre metoder att omvandla trädgårdsavfall och matavfall till näringsrik mull. Som bidrar till att bevara odlingar eller trädgårdar vitala och friska. Kallkompost, Varmkompost och Bokhasi (som egentligen snarare är en fermenteringsprocess).

Det pågår en diskussion om Co2 utsläpp och komposters påverkan på klimatet och enkelt kan man säga att ju snabbare process i nedbrytningen desto mer utsläpp. Eftersom det utvecklas värme i nedbrytningsprocessen frigörs metangas, som är en potent så kallad växthusgas. Samtidigt pågår det naturligt en ständig nedbrytningsprocess i naturen där Koldioxid ingår i kretsloppet.

Så därför är tålamod och långsiktighet att föredra om man vill kompostera klimatsmart. Studier och mätningar visar att komposten avger mindre metan om processen inte accelereras med värme. 

Om man vill ha så låga utsläpp av växthusgaser som möjligt tyder studier som SLU gjort på att man bör blanda komposten sällan, eller inte alls, liksom att man inte bör mata sin kompost alltför mycket, så att dess temperatur stiger. Det är en fördel om temperaturen förblir låg. Utsläppen av metan skulle också bli ännu lägre om komposterna matades med torrare material. Mikroorganismer och maskar gör jobbet oavsett tid. Att planera sin kompost i en ettårs cykel är ett bra riktmärke. 

 Kallkomposten 

(även kallad trädgårdskompost) är att föredra om man vill minimera klimatpåverkan. Om man bygger komposten uteslutande med trädgårdsavfall och låter processen ta tid, får man en fin mull till jordförbättring. Näringshalten speciellt kvävet blir dock inte så hög. Detta kan kompenseras med naturgödsel vid utspridning.

Varmkomposten

Är en betydligt snabbare process, vid rätt förutsättningar kan färdig mull produceras på sex till åtta veckor. Näringsinnehållet är högre, eftersom den matas med mer kväverikt material för att fungera, ofta köksavfall. Temperaturen i processen ligger över 60° och avger därmed mer växthusgaser. Fördel är att köksavfallet kan användas och återvinnas till näring i trädgården. Processen sker i en sluten isolerad behållare som förlänger säsongen för den aktiva komposten, den också skyddar från skadedjur eftersom den är innesluten.

Bokashi

Är ett annat sätt att ta hand om matavfall från köket. Det är en fermenteringsmetod där man med hjälp av mikroorganismer (EM bakterier) bryter ner organiskt material till jordförbättring som sedan blandas med vanlig jord för odling. Processen sker i en syrefri miljö, matavfallet går att förvara i en lufttät hink inomhus. I hinken blandas avfall med bokashiströ eller kli som aktiverar processen och förhindrar förruttnelse. Det processade avfallet blandas sedan med jord. Det finns studier som visar att klimatpåverkan kan vara mindre från bokashikompost än från varmkompost. Forskare i kretsloppsteknik vid Sveriges Lantbruksuniversitet, har beräknat att varmkomposten ger ifrån sig tre kilo koldioxidekvivalenter per person och år medan bokashi bara släpper ifrån sig 86 gram under själva komposteringsprocessen. 

Slutsats

Om man vill hålla på med kompostering och tänka klimatsmart torde slutsatsen bli att undvika varmkompost. Genom att blanda ”trött” jord med Bokashi och blanda in det i mullen från trädgårdskomposten blir resultatet mer klimatvänligt. Samtidigt som jorden blir fruktbar och hjälper till att alstra en frodig växtlighet.

Miljöpåverkan

Ett kretslopp i den egna trädgården eller odlingen där matrester och trädgårdsavfall ingår är gynnsamt för miljön på flera sätt.

Att producera egen jordförbättring ersätter behovet av plantjord och jordförbättringsprodukter. Som genererar fossila utsläpp genom transporter och som ofta bidrar till torvbrytning, vilket ökar utsläppen av skadliga ämnen för både miljö och klimat. 

Mineralgödsel så kallad konstgödsel är också en produkt som bör undvikas. Tillverkningen av dessa är mycket energikrävande och genererar stora utsläpp. Utvinningen kommer från geologiska källor. Vilket innebär att mineraler tillförs som inte ingår i det korta cirkulära kretsloppet och bidrar därför till övergödning. Konstgödsel innehåller heller inte något organiskt material, vilket lakar ur jorden och gör den mindre bördig på sikt. Mikrolivet i jorden och förmågan att binda näring försämras om inte tillförsel av mullämnen ingår i odlingscykeln.

Sammanfattning

Om intresse finns för att odla egen mat och eller skapa en blommande trädgård med biologisk mångfald? Och samtidigt värna klimat och miljö. Då pekar aktuell forskning på fördelarna med cirkulär odling i ett hållbart kretslopp. Att undvika genvägar för snabba resultat kortsiktigt är en viktig faktor. Konstgödning och högeffektiv kompostering ger snabba resultat, men är inte så gynnsamma på längre sikt. Det utarmar ekosystemen och den biologiska mångfalden. 

Ett friskt och artrikt ekosystem är beroende av en jord med en levande mikromiljö. Näringskedjan har som utgångspunkt de minsta organismerna i vår natur. 

Det ska sägas att tankar som jag försökt ventilera i den här artikeln. Det här är en reflektion gjord av mig som lekman, en översikt genom ett axplock av publicerade artiklar och faktatexter. Till viss del också beprövad erfarenhet i åratal av försök att få till hållbar odling. 

Jag vill också framhålla att det finns ytterligare metoder för cirkulär hållbarhet i odling, till exempel täckodling. Ett ämne för en egen artikel. 

Sen är ju frågan. Hur gör man då när man komposterar? Kanske något som kan skrivas om i kommande artiklar.

Håkan Hultgren

Medlem och styrelseledamot i Arocha Sverige