Jonas Melin är pastor, församlingsplanterare och en uppskattad bibellärare på Mariannelunds Folkhögskola. Han är även medlem i A Rocha Sverige och har på sin blogg skrivit en bra introduktion till naturvård på kristen grund. Här följer hans text men besök gärna hans blogg där Jonas även publicerat en artikel om hur han blev intresserad av naturvård.

I ett tidigare inlägg har jag berättat om min personliga resa till ett engagemang för naturvård på kristen grund. I den här texten kommer jag att kortfattat visa på den bibliska grunden för att ta hand om skapelsen och miljön. Jag menar att naturvård på kristen grund också är naturvård på Bibelns grund. Jag vill peka på sex bibliska skäl att ta hand om skapelsen och vårda naturen.

1. Guds goda skapelse

Det första skälet handlar om att det är Gud som har skapat jorden och allt den rymmer av växter, djur och människor och när han skapade konstaterade han att allt var ”mycket gott” (1 Mos 1:31). Vi lever i Guds skapelse och allt som är skapat av Gud har ett värde och är värt att vårdas. Den här inställningen till skapelsen löper som en röd tråd genom Bibeln. Vi ser det till exempel i Psaltaren 24:1 ”Jorden är Herrens med allt vad den rymmer, världen med dem som bor i den”, och inte minst i Psalm 104 i Psaltaren, som är en fantastisk lovsång om Gud som skaparen, skapelsens skönhet och det av Gud designade samspelet mellan himlakroppar, naturkrafter, människor, djur och växter. Läs gärna hela psalmen!

Även hos Jesus ser vi Guds omsorg om skapelsen när han talar om att Gud har omsorg om både fåglar
och blommor. ”Säljs inte fem sparvar för två kopparmynt? Och inte en enda av dem är glömd inför Gud” (Luk 12:6). ”Se på korparna. de varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem” (Luk 12:24). ”Se på liljorna hur de växer…Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset…” (Luk 12:27-28).

Om Gud bryr sig om det han har skapat bör väl vi också göra det, eller hur? (På bilden ser du en smålom som ruvar)

2. Människans uppdrag

Det andra skälet handlar om det uppdrag som Gud gav till de första människorna. Vi får återigen gå tillbaka till Bibelns första kapitel. Mannen och kvinnan är båda skapade till ”Guds avbild” (1 Mos 1:27) och de får ett mycket specifikt uppdrag: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden” (1 Mos 1:28). Människornas uppdrag är att vara Gud representanter på jorden och vara goda kungar och präster, som tar hand om skapelsen och brukar den på rätt sätt. Ibland har detta mandat misstolkats som att människan har rätt att överutnyttja och missbruka skapelsen för sina själviska syften, men det är inte det som är tanken här.

Uppdraget upprepas i kapitel 2 när Gud sätter Adam i Edens trädgård och säger åt honom att ”bruka och vårda den” (1 Mos 2:15, B2000, SFB15 översätter ”odla och bevara”). De första människorna fick uppdraget att bruka och vårda den plats där de blivit satta och jag tror att det uppdraget gäller även för oss. Vi kan använda olika bilder för vår roll i skapelsen. Vi kan liknas vid förvaltare, trädgårdsmästare, medskapare, kungar och präster. Alla bilderna säger något viktigt och jag gillar att se mig själv som den gode kungen för talgoxarna, pilfinkarna, blåmesarna och rödhaken som håller revir i vår trädgård.

3. Frälsningen – helande av relationer

Det tredje bibliska skälet att vårda naturen handlar om frälsningen. Låt oss återigen gå tillbaka till urhistorien. När de första människorna gör uppror mot Gud kommer synden in i världen och skapelsen går sönder. Människans relationer går sönder på fyra olika plan. 

1. Människans relation till Gud går sönder (1 Mos 3:8-10).
2. Människornas relation till varandra går sönder och det leder till splittring, förtryck och mord (1 Mos 3:12, 16, 4:8).
3. Människans relation till sig själv går sönder och hon drabbas av skuld, skam och fruktan, vilket leder till psykisk ohälsa (1 Mos 3:7-13).
4. Människans relation till naturen går sönder och marken blir förbannad på grund av människans synd. Skapelsen drabbas av förgänglighet och lidande (1 Mos 3:17-19). ”Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen”, skriver Paulus (Rom 8:20).

4. Framtiden – hoppet om en ny jord

Det fjärde skälet hänger ihop med frälsningen och handlar om framtidshoppet och att Gud ska ge oss ”en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Pet 3:13). Vi ser inte bara bakåt på det som Gud har gjort, utan också framåt mot det som kommer att ske. Jesus säger om de ödmjuka att ”de ska ärva jorden” (Matt 5:5) och om Abraham och hans avkomlingar i tron sägs det att de ”fick löftet att ärva världen” (Rom 4:13). Framtidshoppet handlar om att vi ska få leva i en befriad, upprättad och helad skapelse. Det är det som är vårt arv. Rom 8:18-25, som jag nämnt tidigare, är en helt central text när det gäller detta. Paulus skriver att hela skapelsen suckar och våndas, och vi som Guds barn gör det också (Rom 8:22-23). Vi längtar efter den härlighet som ska komma, och det gör skapelsen också (Rom 8:18-19). Vi ska befrias och uppstå och även skapelsen ska befrias (Rom 8:21-23). När Guds rike kommer i sin fullhet kommer hela skapelsen att befrias och upprättas, men redan nu finns Guds rike här mitt ibland oss och vi som Guds folk ska redan nu leva efter Guds rikes lagar och principer. Församlingen ska vara ett tecken på Guds rike och leva ut Guds rikes värderingar i en ond värld. Det betyder bland annat att vi vårdar skapelsen och förmedlar helande både till trasiga människor och till en trasig värld.

Vi bör också påminna oss om att Gud på domens dag kommer att döma dem som har förstört jorden. Skriften säger: ”Folken vredgades, och din vrede har kommit, tiden när de döda ska dömas och du ska löna dina tjänare profeterna och de heliga och de som vördar ditt namn, små och stora, och fördärva dem som fördärvar jorden” Upp 11:18).

5. Kärleken

Det femte skälet att vårda naturen är kärleken till nästan. Budet att älska sin nästa som sig själv ges redan i Mose lag (3 Mos 19:15 och upprepas sedan många gånger i Bibeln. Jesus säger att det är det andra av de två viktigaste buden (Mark 12:28-31) och Paulus skriver att ”alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du ska älska din nästa som dig själv” (Rom 13:9). Men vem är då min nästa? I en globaliserad värld tror jag att vi måste inse att min nästa är alla människor som påverkas av mitt sätt att leva och konsumera. Miljöförstöring och klimatförändringar drabbar i första hand de fattiga. När naturen drabbas av gifter, arter försvinner och de ekologiska systemen bryter samman så drabbas även människorna. Att ta hand om och vårda skapelsen och sträva efter att leva hållbart är ett sätt att praktiskt visa kärlek till sin nästa, både den som bor nära och den som bor långt borta.

Men kärleken gäller inte bara min medmänniska. Jag älskar Gud och därför älskar jag också hans skapelse. Att vårda naturen kan också vara ett sätt att uttrycka kärleken till Gud.

6. Tacksamhet och förundran 

Det sjätte bibliska skälet att vårda naturen är lite mer subjektivt än de första fem. Det handlar om en känsla av tacksamhet och förundran. Min gemenskap med Gud handlar inte bara om förnuftet, utan också om mina känslor. På samma sätt motiveras min omsorg om Guds natur inte bara av förnuftsargument, utan också av mina känslor. När jag är ute i naturen fylls jag av förundran över hur hur fantastiskt Gud har skapat och ordnat tillvaron och det väcker tacksamhet och lovsång i mitt hjärta. Jag tror att det var så författaren till Psalm 104 i Psaltaren kände det när han skrev sin lovsång. Även i himlen sjunger man lovsång till Gud för allt han har skapat: ”Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot lov och ära och makt, för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat” (Upp 4:11).

Förundran över skapelsens skönhet och rikedom kan ge motivation till många olika saker. Vi har till exempel ordnat vår trädgård så att vi får en större biologisk mångfald här med fler fåglar, fjärilar och andra insekter. Det kan också handla om att återställa våtmarker så att fåglarna får tillbaka sina rastplatser och häckningsplatser, bruka skogen så att den biologiska mångfalden bevaras eller ordna vandringsvägar för fiskarna i åar och älvar, så att de kan nå sina lekplatser. Behoven är stora och möjligheterna många. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Tacksamhet och förundran kan ge en god motivation till detta.

Fördjupning

För den som vill läsa mer om detta ämne kan jag rekommendera följande:

Jacob Ämterlinds lysande kapitel ”Vikten av en lövsångare – teologi för en skapelse i nöd”, sidorna 176-188 i antologin För en tid som denna – Svenska Alliansmissionen, teologi och ledarskap (utgiven 2021 på Libris förlag).

Francis A. Schaeffers bok Pollution and the Death of Man – The Christian View of Ecology. En mycket bra bok som skrevs redan 1970 och har tryckts i många upplagor sen dess. Fortfarande mycket aktuell och relevant. Själv läste jag den 1982 och tog starka intryck av den.

N.T, Wrights läsvärda artikel ”Jesus is Coming – Plant a Tree” i The Green Bible (sid 72-85). Artikeln fokuserar på Jesus återkomst och framtidshoppet som motivation för omsorg om skapelsen.

Här finns första delen i den här serien: Naturvård på kristen grund, del 1 – en personlig resa